onomatopoetik

Nu är det 8 dagar sedan jag låg på uppvaket efter att ha opererat bort halsmandlarna.
Dagen började tidigt och var på inskrivningen 7.45. Då fågor om hälsa osv skedde och stick i fingret. Skulle även få nål i armen inför inläggningen, men hon lyckades inte. Jag kom in på mitt rum vid halv nio och där satt jag och väntade på operationen, som skulle ske vid 10-11 tiden, trodde dom. En ny sköterska kom och denna gången gick det bättre med nålen i armen, men hon fick sticka djupt. Vid halv-kvart i tolv åkte jag ner på operationen efter att ha fått lite värktabletter och en sömntablett inför narkosen. Jag fick själv gå ifrån min säng till sängen inne på operationen, man märkte ganska fort att sömntabletten hade gjort sin verkan då det blev väldigt svajigt. Jag la mig på sängen med hjälp av läkarna och narkosläkaren hälsade på mig och började prata en stund. Sedan blev han tyst en stund och jag trodde jag hade missat att säga hej och sa det högt och spontant, han skrattade.
Jag fick en mask med lustgas och det sista jag minns var att jag sa: "det lukar badhus".

När jag öppnade ögonen var mest förvirrad och frågade vad klockan var. "Kvart över ett" svarade någon. Jag somnade om.
Samma sak igen jag vaknade upp lite piggare denna gången och frågade vad klockan var. "Kvart i tre" svarade samma röst denna gång. Hon kom fram till mig och frågade om jag hade ont och jag fick smärtstillande direkt i armen. Fick även ett glas med vatten, fick i mig väldigt lite. Sen fick jag en isglass med hallonsmak, uh vad söt den var. Åt inte mycket av den. Nu var det dags för första toalett besöket. Toalett dörren var ca.5 m från min säng, men ändå rullade dom sängen ända fram till dörren och dom hjälpte mig till sittande ställning och där, utan att jag hann reagera hade jag en spypåse i handen och upp kom det mängder av blod och lite isglass. Det gjorde ont ska ni veta. Toalettbesöket gick bra. Jag la mig i sängen igen och frågade när jag skulle upp till avdelningen igen och dom svarade att det skulle jag när som, bara vaktmästaren kom. Innan operationen pratade jag med min mamma som skulle komma och hälsa på vid tre. Och jag frågade om jag hann upp till tre. Och samtidigt ringde det i telefonen på uppvaket, det var min mamma. Jag fick prata med henne och hon var fortfarande hemma men skulle åka precis. Jag somnade igen.
Nästa gång: "Mamma!!! Vad är klockan?!"
Kvart över fyra svarade samma röst igen. "men mamma är där nu". I nästan samma ögonblick kom vaktmästaren och körde upp mig. Först på vägen upp till avdelningen kände jag efter och det gjorde faktiskt inte speciellt ont alls. Jag var ganska förvånad.
Resten av den dagen är lite suddig, sov mycket har mamma sagt. Somnade mitt i meningar. Somnade tidigt på kvällen och vid kvart över tio väcktes jag av ficklampa rakt i ögonen, nattpersonalen hade kommit och frågade om jag ville ha smärtstillande inför natten. Efter det kunde jag inte somna om direkt utan läste tidning en stund somnade om igen efter halv ett.
Första morgonen var ett helvete vaknade kvart i fem av ordentlig smärta.
Åkte hem vid 11 tiden och var då tvugen att åka förbi apoteket för att hämta ut smärtstillande, och väl framme vid apoteket (för mig var denna dag en röd dag och inte många apotek öppna) sa hon, vi har inte dessa, dom är slut från tillverkarna. Och jag stötte på det första problemet sen monopolet på apoteket sprack, dom kan inte ringa vilka apotek somhelst för att kolla om dom har, eller se på datorn. Fick åka i chans på att ett annat apotek hade öppet och som tur var hade dom det.

Till smärtan:
Dagarna gick, ett, två, tre fyra...när kommer smärtan? läkarna sa att dag tre-fyra skulle vara värst. Och jag trodde inte att det skulle bli värre än det var och det försvann med smärtstillande. Men där tog jag fel, dag fem hade gått och jag tog sista tabletterna för natten och la mig vid halv tolv tolv på natten, men smärtan försvann inte, den blev bara värre och värre, men dock bara på vänstra sidan. Till slut visste jag inte vad jag skulle ta mig åt och började gråta av bara den, misstag. Det blev värre. Gick och väckte min kära mamma som skulle upp till jobbet 4 timmar senare och hon tog en påse med is och jag la den mot halsen och bakom vänstra örat. Det hjälpte väldigt bra, men jag sov inget den natten, nästan inget dag sex heller, utan låg med min påse med is.

Idag har det gått åtta dagar och jag är mycket piggare, men att gå längre sträckor är inget som fungerar då kosten än bara består av glass, yoghurt, kräm... Fast idag har jag ätit lite kall potatis och purjolökssoppa, vilket går, men det tar sin tid.